En god man (enligt föräldrabalkens 11 kap 4 §) kan utses i de fall då någon enskild på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.
En god man fungerar som ställföreträdare eller biträde för en person i de delar huvudmannen (den hjälpbehövande) inte själv kan tillvarata sina intressen.
Huvudmannen har fortfarande kvar sin bestämmanderätt över så väl sina personliga angelägenheter som sin ekonomi. Detta innebär att den gode mannen måste inhämta huvudmannens samtycke vid åtgärder av viktigare art som denne gör för huvudmannens räkning. Kravet på huvudmannens samtycke förutsätter att denne har förmåga att lämna sådant.
En god man ska endast utses om det behövs. Detta betyder att en god man inte ska förordnas om den hjälpbehövande kan få hjälp på något annat sätt, till exempel genom att utfärda en fullmakt till någon som denne litar på.
För att en god man ska kunna utses, krävs att den hjälpbehövande själv samtycker till eller ansöker om god man. Om den hjälpbehövande saknar förmåga att lämna sådant samtycke krävs att en läkare intygar detta i ett läkarintyg.