Miljöfarlig verksamhet

Definition enligt Miljöbalken 9 kap 1§:

Med miljöfarlig verksamhet avses:

1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten,
2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten, eller
3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.

Enligt miljöprövningsförordningen (2013:251) delas miljöfarliga verksamheter in i fyra olika kategorier:

• A-verksamheter som skall ha mark- och miljödomstolens tillstånd att anlägga eller driva verksamheten.
• B-verksamheter som ska ha Länsstyrelsens tillstånd att anlägga eller driva verksamheten.
• C-verksamheter som skall anmäla anläggande eller drift av verksamheten till Samhällsbyggnadsnämnden.
• Övriga verksamheter som varken behöver söka tillstånd eller anmäla verksamheten.
  

Exempel på anmälningspliktiga verksamheter är mekaniska verkstäder, bensinstationer, asfaltverk, bilskrot, fordonstvättar, kemtvättar och verksamheter som förbrukar mer än 500 kg organiska lösningsmedel per år. Anmälningsplikt gäller även vid till exempel efterbehandling och sanering av förorenade områden. 

Observera att anmälningsplikt för efterbehandlingsåtgärder är enligt 28 § i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899), och inte i miljöprövningsförordningen (2013:251).

Miljösanktionsavgift och åtalsanmälan

Om en ny C-verksamhet påbörjas utan att anmälan har gjorts till samhällsbyggnadsnämnden medför detta åtalsanmälan.

Miljösanktionsavgift kan uttas vid överträdelser som strider mot miljöbalken till exempel om man utan anmälan gör ogräsbekämpning på banvallar eller brister i sin egenkontroll.