Invasiva främmande arter

parkslide

Parkslide, lupiner och sjögull är några exempel på invasiva arter som sprider sig i vår kommun. De är ofta vackra växter, men de sprider sig för snabbt och tar död på annan växtlighet som vi behöver i vår lokala fauna. Svarthuvad snigel och tvättbjörn är exempel på invasiva arter från djurvärlden.

Naturvårdsverkets sida hittar du information om varje art, om regler, utbredning, hur de sprider sig, vilka problem de skapar och vad man kan göra för att begränsa och bekämpa dem.

I Sverige är det Länsstyrelsen som har hand om invasiva arter, men det gäller endast de arter som är upptagna i EU-förordningen om invasiva arter. Rapportera gärna in ditt fynd till Artportalen och informera fastighetsägaren.

Parkslide (Fallopia japonica)

Den japanska arten parkslide är en snabbväxande och invasiv art som kan ta över stora områden. Man känner enklast igen den på de tjocka och ihåliga stjälkarna som liknar bambu eller rabarber. Stjälkarna kan bli uppemot 3 meter höga och är till en början röda men övergår mer i grönt ju större de blir. Bladen är helbräddade, hjärtformade och nästan lika stora som en handflata. Den blommar sent på säsongen med vita små blommor. Bilden överst på sidan visar hur växten ser ut.

Parkslide introducerades som en prydnadsväxt under 1800-talet och hittades för första gången förvildad 1909. Den är vanligare längre söderut men finns på ett flertal platser i Strängnäs kommun. Här i Sverige sprider sig parkslide vegetativt via rotskott, än har bara honplantor observerats vilket gör att den inte kan sprida sig via frön. Arten konkurrerar lätt ut inhemska växter då den sprider ett ämne med rötterna som är giftigt för andra växter och dessutom skuggar ut andra växter med sin snabba tillväxt. De djupa rötterna kan i värsta fall förstöra husgrunder och ledningar.

Vad får jag göra - vad säger lagen?

Parklisde finns inte med i EU-förordningen om invasiva arter. Det finns inget lagkrav på att man måste bekämpa parkslide, det är därför upp till var och en att besluta om bekämpning på sin egen mark. Man har inte heller rätt att bekämpa parkslide på annans mark utan tillstånd. Det rekommenderas dock att man påbörjar saneringen så snart som möjligt då det kan bli både dyrare och svårare om man väntar.

Hantering av växten

Att utrota parkslide kräver noggrannhet och tålamod. För det första får inte minsta lilla bit av varken rötter eller andra växtdelar spridas för då kan man få nya bestånd. Använd därför inte hackande redskap om du tar ner parkslide.

För att helt bli av med ett bestånd av parkslide behöver man ofta vidta flera åtgärder, nedan har vi listat ett par exempel. Observera att behandling med bekämpningsmedel fungerar illa på parkslide eftersom det inte når rötterna som är det verkliga problemet. Viss framgång har nåtts genom att injicera bekämpningsmedel i stjälkens bas strax innan frosten så att plantan drar ned medlet i rotsystemet.

Här kommer tre olika exempel på bekämpning:

  • Endast beskärning
    Om du endast vill beskära måste du ta ner beståndet helt minst fyra gånger per år och det kan ta uppemot tjugo år att utrota växten helt. Första beskärningen på året ska ske precis när skotten börjar titta upp på våren och den sista på hösten innan växten går i vila.
  • Beskärning och markduk
    Ett alternativ är att ta ner beståndet och genast täcka med en tålig markduk eller presenning som inte släpper igenom ljus och sedan täcka över med ett rejält lager jord. Du behöver täcka ett större område än beståndet med flera meters marginal eftersom parkslide är mycket bra på att skjuta rotskott. Rekommendationen är att täcka så mycket som 7 meter utanför den yttersta plantan. Det får inte heller finnas några glipor i markduken.
    Den här metoden genererar minst andel avfall som kan spridas vidare. Duken måste dock vara kvar länge, man observerat att roten i vissa fall kan överleva utan ljus så länge som 20 år.
  • Grävning
    Om du vill få bort hela växten på en gång kan du gräva upp rötterna så att växten inte sprids vegetativt. Detta anses av många som det effektivaste sättet men det rekommenderas sällan då risken för spridning är mycket stor. Vid uppgrävning av väletablerade bestånd behöver man gräva flera meter nedåt samt gräva ut sju meter åt sidorna från beståndets kanter.
    Den här metoden genererar mycket stora mängder avfall med extremt hög risk för spridning, vilket bör beaktas noggrant. Observera också att så stora mängder avfall inte räknas som hushållsavfall och du måste själv ansvara för att tjänsten utförs av en avfallsentreprenör med tillstånd att hantera avfall (läs mer hos Naturvårdsverket). Tänk även på att en utgrävning av den skalan kan kräva marklov och att det kan finnas rör och ledningar i vägen. Efter utgrävningen ska marken täckas i flera år med markduk eller presenning och gärna ett lager jord.

Hantering av växtavfallet

Om du har grävt upp eller klippt ner parkslide ska växterna slås in väl så att de är helt förslutna. Materialet kan du bränna eller lämna till återvinningsstationerna Kvitten i Strängnäs, Läggesta i Mariefred eller Lilla Nyby i Eskilstuna. Placera avfallet i behållare för hushållssopor för direkt förbränning, då bränns växten upp effektivt vilket är viktigt för att inte riskera att den att börja gro i askan.

OBS! Det är mycket viktigt att dessa växter inte blandas med övrigt trädgårdsavfall då risken för spridning är mycket stor.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 2 juli 2020